|
|||
| site search by freefind |
Tenor.Den högsta mansrösten med ett ungefärligt omfång c-c².Alltefter klangkaraktären skiljer man mellan lyrisk tenor (t.ex. Tamino i Trollflöjten), hjältetenor (t.ex Tristan i Tristan och Isolde) och buffatenor (t.ex. Monostatos i Trollflöjten). I Italien skiljer man mellan tenore leggiero och tenore spinto.
Sopran. Den högsta kvinnorösten med ett ungefärligt omfång från c1 till c³ (koloratursopraner dock till f³).Man skiljer mellan lyrisk sopran (t.ex Pamina i Trollflöjten),dramatisk sopran (t.ex Wagnerpartier) och subrettsopran (t.ex.Despina i Cosí fan tutte).
Mezzosopran (it.)"Halv sopran"(messa di voce), det mellersta kvinnliga röstläget med ett ungefärligt omfång från g till g², t.ex Ortrud i Lohengrin,Carmen och Eboli i Don Carlos.
Baryton, (it."baritono", djupt klingande). Mansröstens mellersta register med ett ungefärligt omfång A-fiss . Man skiljer mellan tenorbaryton och basbaryton. I scensammanhang skiljer man mellan lyrisk baryton (t.ex.Wolfram i Tannhäuser), kavaljersbaryton (t.ex. Escamillo i Carmen), karaktärsbaryton (t.ex. Scarpia i Tosca) och hjältebaryton (t.ex Wotan i Nibelungens ring).
Internationella barytoner, baritones
Bas, (it."basso", djup), mansröstens djupaste register med ungefärligt omfång F-d. Man skiljer mellan hög bas och djup bas (basso profondo) och i scensammanhang mellan buffabas (t.ex. Don Bartolo i Rossinis), karaktärsbas (t.ex.Filip II i Don Carlos) och seriös bas (t.ex. furst Gremin i Eugen Onegin).
Alt, av latinets altus, alta vox, d.v.s. hög röst. På medeltiden var contratenor altus en högre stämma än motstämman tenor. I modernt språkbruk är alten den den djupaste kvinno- ellr gossrösten med ett ungefärligt omfång i operasammanhang från d till b².
Roller och röster i olika operor
Om du köper dina biljetter på nedanstående länk så får jag en liten provision